Det var februari 2013. Vår nicole var beräknad 21 februari men hade ett bokat snitt 13 februari.
En vanlig fredag och maken hade sin lediga dag. Vi skulle inhandla fredagsmys och gick runt på ica maxi i lugn och ro. Plötsligt får vi ett samtal att vi måste komma och vaka. Min mans kusin var sjuk sedan många år tillbaka och nu räknade man timmarna. Vi fick snabbt besluta att lämna Viktoria hos sin mormor och bege oss till Nacka. Trodde att vi bara skulle vara borta några timmar. Medans vi var och dödsvaka började mina förvärkar att bli extrema. Jag vankade fram och tillbaka i korridoren på sjukhemmet och hoppades på att allt skulle avta. Men värkarna blev mer och mer intensiva och en ssk kom fram till mig och undrade hur jag mådde. Hon började ta tid på mina värkar och det beslöts att jag skulle åka in till förlossningen. Med ambulans blev vi körda till Ds och där beslutade man att akut snitta mig. Några timmar efter ankomst kom hon ut vår fina lilla tjej. Själva operationen gick bra men Nicoles puls i ljumskarna var väldigt svaga nästan obefintliga. Genom ett ultraljud på hjärtat såg man att hon hade ett hål mellan kamrarna i hjärtat. Vi fick åka hem men skulle bli kallade så småningom till kardiologen på Astrid Lindgren. Idag är Nicole frisk men det var en tung period med många jobbiga känslor. En beräknad operation blev tillslut inställd då mirakulöst hålet i hjärtat växt igen. Vi är så tacksamma och glada att hennes kropp kunde läka av sig självt. Att vara förälder till ett hjärtsjukt barn är tungt och känslomässigt jobbigt. Idag är hon helt frisk och en levnadsglad tjej full av bus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar