Datumet visar 11 september och det är 10 år sedan som WTC föll ner till marken. 10 år sedan en stor tragedi skedde i Usa. Vi håller en tyst minut för alla som omkom, deras nära och kära.
Sen börjar vi vår söndag i en oskadad miljö. Vi har dammsugit , plockat in rena kläder i garderoberna och lyssnar kärleksfullt till andetagen från sovrummet. Tanken att en dag förlora dem som man älskar gör ont och försöker snabbt slå bort tanken. Den gör så ont och även fast jag vet att värden inte är rosen röd och orörd så vill jag tro det åtminstonde en minut eller två. Pussar min sess lätt på kinden och smeker min man över kinden. Det är en sådan där dag när allt det onda visar sig i olika former och tanken på att vi alla en dag skall lämna gör så ont. Det är nu färdigheter plockas fram och jag påminner mig själv om allt det vackra som är här och nu. Idag får vi känna sorg, sorg för våra medmänniskor som förlorat någon. Jag viker en extra tanke åt den förra grannen i villa området som förlorade sin man nu i veckan. Åt hennes barn som förlorade en far. Det finns minnen från lummiga trädgårdar som aldrig suddas ut. Vi barn var små och vi lekte timmtals bland träd och gräs. Vi åt pannkakor och korv. Vi var barn och allt var så mycket lättare.
Hoppas ni alla får en trevlig söndag. Jag ska sudda bort tråkiga tankar och laga brunch åt maken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar