Vill berätta för hela världen vad som sker just nu. Men nej jag får hålla inom mig ett tag till. Men förändringar sker och till något roligt och glädjande hoppas jag. Men vägen dit är lite tuff emellanåt. Jag samtalar med gud om kvällarna och ibland när han svarar mig fylls hela min kropp med någon speciell kraft. Den är obeskrivlig men förståelig för er som känt den. Ser över min kalender det är bara några veckor kvar till första advent. Favorit tiden på året för mig. Jag måste börja ladda, förbereda och planera.
Flyr med musiken en minut eller två innan verkligheten infinner sig igen. Mycket praktiskt som skall göras. Papper som skall beställas papper som skall fyllas i osv. Ligger efter på endel plan mitt eget fel men orken har varit frånvarande. Borde plocka fram papper och penna och plita ner alla måsten och borden. Planera vårens ullaredresa med tjejerna, se långsiktigt och planera kommande studier jag måste leva lite. Kan inte bara stå och trampa hallå vad händer där ute? Jag vill inte framstå som djupt deprimerad för riktigt där är jag inte. Jag är bara vilse på vissa plan samtidigt som jag mycket väl vet vad jag vill och vad jag ska göra. Jaghar bara snubblat. Och min familj mår bra båda barnen och maken. JO vi tampas fortfarande med Viktorias mystiska feber och det tär på mig att inte veta. Men hon är under utredning.
Så även idag blev jag djupare, svårare och inte klokare. Men med Danny i högtalarna vänder jag på klacken och viker lite tvätt…..
