Det var fredag och en vecka kvar till BF. Några veckor tidigare hade vi hamnat på förlossningen med värkar och jag var öppen 2 cm. Denna fredag var som vilken fredag som helst. Vi åt pizza på kvartersrestaurangen och kom hem ganska sent. Klockan blev över tolv och det var natten till lördag. MIna värkar blev mer intensiva och nu började det göra värka med jämna mellanrum. Ringde förlossningen och dem sa att om det fortsatte i några timmar så skulle vi ringa igen. Jo då värkarna fortsatte och vid 7 tiden ringde jag igen och vi fick åka in. BB väskan var redan packad och vi gjorde oss klara för att åka in. Jag hade inte sovit någonting men tröttheten gjorde sig inte hörd. Jag var taggad och ville bara till BB och få föda mitt barn. När vi fått komma in på rummet och efter undersökning visade det sig att jag bara var öppen 3 cm. Vattnet hade inte gått och värkarna var regelbundna. Jag fick värktabletter och blev beordrad att gå ut och gå i två timmar. Ja så ut gick vi och vi gick och vi gick. När vi kom tillbaka var det knappt någon skillnad kanske 1 cm till hade jag öppnat mig. Dagen och kvällen flöt på jag fick ta ett varmt bad och mamma kom och gav oss mat. Tillslut var jag öppen 5 cm men inget mer skedde. Tillslut bestämde man att jag fick stanna över natten men på en avdelning. Väl uppe på avdelningen när klockan passerat midnatt började mina värkar ta sig vid ordentligt. Jag låg dubbelvikt på golvet och skrek av smärta. Det gjorde så fruktansvärt ont och jag fick lära mig att andas igenom värkarna. Efter några timmar var vi åter igen nere på förlossningen. Lustgasen ordinerades och i någon timme gjorde den mig hög och jag skrattade och var allmänt yr. Maken tog sig en sipp även han. Vi hade väldigt kul hela tiden. Timmarna gick och jag öppnade mig inget mer. Värkarna var enormt jobbiga och jag fick epidural bedövning. Oh my good vilket underbart smärlindrings metod. Allt försvann och varje gång det började avta så var dem där och fyllde på bedövningen. Visserligen blev jag lite illamående och kräktes några gånger men vad gör det när smärtan är som bort blåst. Resterande timmar kommer jag inte ihåg riktigt iföljd. Men på söndag eftermiddag var jag så slut då jag inte sovit på nästan två dygn. Vi bad om att få kjejsarsnitt men läkaren ville vänta. Jag fick 2 doser av värkstimulerande dropp men ändå öppnade jag mig inget mer och förlossningen stod stilla. Vid 21 tiden på söndag kväll gav läkaren med sig. Om inget hänt 23:30 så skulle snitt göras. Någon gång under dagens lopp gjorde dem håll på hinnorna så att vattnet gick. Vid 23 tiden bajsade bebis i vattnet och då sa barnmorskan att nu ska vi inte vänta längre. Jag förbereddes för snitt och vid 23:45 rullades jag ner till operation. Maken var med mig hela tiden. 00:15 natten till måndag kom hon ut vår älskade flicka. Jag som hela tiden trott det var en pojke blev så överraskad när en liten flicka kom ut."
När liten plockades ut spelades vår låt på radion. Heaven med Bryan Adams. Vilken lycka var inte det då? Vet inte hur det kom sig men mitt i all bebis lycka kom vår låt. It was a halleluja moment! "
Barnmorskan trodde att det var en flicka då allt varit så tungt senaste dygnen. Och så rätt hon hade. Det var 3435gram kärlek som lades i min famn. Det vackraste ansikte jag skådat. Tårar av lycka rann över min kind. Hela operationen gick jätte bra och smidigt. Visst känndes det lite tråkigt att ligga på uppvaket efter operationen och skiljas från Viktoria och maken inågon timme. Men sen kom dem ner till mig när viktoria fått rena kläder och blöja. Vi fick stanna på uppvaket tills min epidural hade släppt ordentligt och livmodern dragit ihop sig och allt såg bra ut. Denna upplevelse var bland det häftigaste jag gjort i mitt liv.
Välkommen till världen Viktoria Magdalena
