Vi svävar runt i någon ingenstans värld här hemma. Jag är mer eller mindre skit förbannad över att hissen har stått stilla sen i måndags. Utlovades att den skulle fungera igår men så är tyvär inte fallet. Begränsad till att göra saker. Då det inte är optimalt att bära barn och väskor ner för trappor och sen upp igen flera ggr om dagen. Vagnen får snällt stå i barnvagnsförrådet och det är ingen hit. Vill inte bli av med den. Men vår förvaltare har ingen större medlidande för oss utan tycker väl att vi snällt ska infinna oss i detta. Barnen är mer gnälliga än vanligt och det beror nog på mitt muttrande och faktum att dem inte ser sin far mer än någon enstaka halvtimme varje dag. Med oturen på vår sida jobbar han hel dagar fram till måndag så sista sommarlovs veckan blev inte alls som vi hade tänkt oss. All creed till alla ensamstående hur står ni ut? Jag får typ panik och det kryper i mig. Vill träffa folk vill vara JAG utan barn och få sakna dem lite. Men just nu är den äldsta inte i fas med att vara utan mamma så hon får snällt springa runt benen på mig. På måndag börjar dagis igen och det känns också som en utmaning. Vi pratar om dagis varje dag. Hon muttrar och vill inte alls höra ordet. Jag mutar med kompisarna N och M. och då duger det en stund men sen säger hon bestämt nej hemma med mamma och Nicole. Misstänker att det blir som en ny inskolning för henne på måndag. Men det får gå vi får snällt acceptera hennes Fas hon har nu och hjälpa henne så gott vi kan. Men jag undrar hur kommunen tänker när dem förbjuder barnen dagis i 7 veckor för att ena föräldern är hemma med syskon. Skulle vilja ta ett alvarligt snack med höjdarna i det där kommunhuset.
Nu tror jag barnen behöver roas och mitt kaffe tog precis slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar