På kvällskvisten

Regnet smattrar mot fönsterbläcket och vinden tar sig in i mitt sovrum. Svalt precis så jag vill ha det när jag ska sova. Vänder på täcket då och då för att få den svala sidan mot kroppen. Hör dotterns svaga snarkningar från rummet på andra sidan väggen. Tröttheten har slagit in och jag hoppas på att möta Johnblund här och nu. Tackar för en dag i trevligt sällskap, tackar för en god sushi middag som intogs medan unga fröken skrek sig trött. Njuter av att inte behöva känna att semestern regnar bort jag blir liksom hemma ett bra tag till. Föräldraledighet är toppen för det mest men visst saknar jag vardagen som arbetande? Jo för en stund sen påminns jag om tunga lyft, konflikter dålig arbetsmoral och skit kärringar. Livet på en pinne som uska inom äldreomsorgen ändå älskar jag det. Mina gamlingar omhändertagandet och alla konflikter som bara är onödiga. Men för min del så blir det att söka nytt eller sätta mig i skolbänken men jag tänker inte tänka på det nu för tiden dit är lång. Nu vill jag bara andas in frisk luft och sova. Men först måste jag ge min dyrbaraste skatt en sista puss innan jag somnar.