Vi har en fin helg bakom oss. Nicole har haft kalas då hon fyllde två för en vecka sedan. Presenterna var uppskattade. Just nu åker tjejerna rutschkana för fulla muggar. Kameran la av och det blev inga bilder från helgen. Suck men det blir så ibland. Lediga idag. Förskolan har planeringsdag. Väntar på posten vet att ett litet paket ska dimpa ner till mig. Egentligen inget viktigt men lite roligt ändå.
Lyssnar på Ed sheeran´s Thinking out loud och blir varm i hela kroppen. Funderar på om man älskar mer eller mindre eller bara samma den dagen då vi är sjuka och inte kan klara oss på egen hand? Kommer mina läppar minnas makens kärlek då? Och kommer leendet i ansiktet vara detsamma? Vi måste leva på minnena då det är nu vi ska skapa alla fina minnen. Vi skapar kärlek dagligen. Jag vill älska dig tills vi dör. Och ibland vill jag vara som när vi var 23. Men viktigast av allt jag vill njuta av varje minut av vårt liv.
Jag har ett tungt år bakom mig. Ett år fyllt av tårar, sorg , ilska och förtvivlan. Lägger allt det bakom mig. Omringar mig med människor jag älskar, respekterar och som respekterar mig. Nu finns bara sådant som betyder något och som ger mig positiv energi. Nu finns bara jag och de mina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar