från ett fönster på första våningen

Marken är vit. Ensam med tankarna och besviken på en kropp som inte hämtat sig. Men när sockret tar vid ger förbränningen motsatt effekt. Visst är det så. Tankarna går till dig med ett liv som inte var planerat. Och förståelsen är enorm. Vi måste göra våra val utifrån oss själva. Ingen annan kan göra dem åt oss eller har sin rätt att bedöma dem. Och jag stöttar dig håller din hand och finns där när du behöver mig. Minns vännerna som försvann. Vännerna som dömde vännerna som inte fanns där när mörkret tog vid och Lucifer höll sitt band över mig. Det var inga vänner inte då och nu är allt förstört. Men jag sörjer inte för jag har funnit vänner som är så mycket mer. Jag har Tingeling i mina tankar Tingeling som gjort sådana stora intryck på mig. Tingeling som höjt mig så mycket mer än vad hon förstår. Tänder det där ljuset på spisen och minns dem som inte längre finns med oss. Ibland är döden så pass nära men ändå långt ifrån. Saknar mormor kvinnan som höll ihop oss alla. Nu är det splittrat konflikter tog vid och allt känns som om det bara är onödiga ting. Jag vill älska känna värmen och kärleken. Kysser mitt egna skapade liv på pannan och känner saltet på mina läppar av hennes kropps svett. Stryker handen över mannens kind. Mannen jag älskar mannen jag kämpat för att få. Nu är allting mitt allt jag drömde om allt jag ville ha.