Välkommen sömn

Jag kan i nte sova. Vrider och vänder på mig och ögonen vill inte alls slappna av. Hjärnan går i 180 och jag är full av tankar och ideer. Roliga som tråkiga. Tänker på framtiden, tänker på det som en gång var. Tänker på här och nu och hur kudden är sval mot min kind. Precis så där sval som jag vill ha den men ändå inte vill John blund ta mig med igen. För visst har jag sovit flera  timmar men fler timmar behövs för att orka ännu en dag. Det är lite mycket nu jag ska vara mamma, hinna med att ta körkort sköta ett hem och vara en god fru. Tänker inte sticka under stolen med att det tar upp all min tid. All min tid och lite mer än så. Jag är rejält trött egentligen men inte tillräckligt avslappnad för att klara av att somna om. Tankarna maler och jag är rädd ibland. Rädd för vad som komma skall och inser ibland att tiden är knapp men ändå inte. Saknar personer, ledsen över att inte alltid få se dem man saknar särskilt ofta. Men tiden vänder och snart kanske dem hinner hit. Tänker på stora fönster och vännen som skall starta ett liv i en annan stad och baka muffins åt helt nya människor. Älskade vän du e underbar även fast vi inte ses och hörs varje dag. För ingen annan tänker på att en fru med sjukt barn kan behöva lite hjälp. Ingen annan är som du. Jag måste börja våga be om hjälp, lära mig att säga nej och gå min väg. Men det är svårt och bagaget ropar och Lucifer visar sitt ansikte i bilder då och då. Men jag kan dra ner rullgardinen och han får stå där ute men näsan lång och besviken över att han inte kan ta sig in. Han är inte välkommen. Men lite sömn vore inte fel. Välkommen sömn välkommen john blund