Lucifers hand

Det fanns en tid då jag  var sjuk. Men jag minns den knappt. Det fanns en tid då jag lät rakbladen dansa över min hud. Fingrarna besökte min hals och jag höll mig i min egna bubbla. Musiken spelades på hög volym för att inte behöva omvärlden. Jag börjar förstå hur mina nära och kära kände det. hur oron och rädslan kröp sig på dem och hur svårt det var att förstå. Förstå att någon man älskar skadar sig själv så otroligt vårdlöst. Men det fanns hjälp det fanns Hanna. Hanna som lärde mig färdigheter i DBT lära. Med hjälp av färdigheterna stod jag några år senare på egna ben. resan var otroligt lång men den var värd allt kämpande. Här står jag idag många många år senare med barn och familj. Allt det där jag drömde om när ångesten tog över som mest. Och inget återfall inte den minsta lilla på 4 år. Visst kommer känslorna ibland dem där känslorna som gör ont och är så där fruktansvärt plågsamma. men det var längesen nu. Och när dem kommer när Lucifer försöker komma åt mig. Då har jag färdigheter som slår bort honom. Varje dag är en kamp livet är en kamp men livet är så vackert och så värt att leva. Här står jag nu och älskar varje minut svart som vit.