Lyssnar på en gammal favorit och blir lite nostalgisk. Finner mig själv i tankar om livet och om framtiden. Är så fruktansvärt tacksam för min lilla familj. Och inget får någonsin hända någon utav oss.
Livet är så skört. Det damp nyligen ner en kallelse för Ul nr 3 för busan. Och mitt hjärta gör ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar