Jag har kommit till en punkt i mitt liv där jag vågar säga nej. Jag vågar prioritera mig själv och mitt liv.
När jag hade passerat vecka 17 i min graviditet kom jag till insikt med så mycket mer av livet. Jag insåg att nu kommer livet inte bara handla om mig. Det kommer handla om en liten varelse som inte valt att komma hit. Utan en varelse som jag och R tillsammans har skapat och som vi skall ta hand om. Det handlar om vårat gemensamma liv nu. I samma ögonblick ungefär bestämde vi oss för att vi skulle gifta oss. Få välsignelse av prästen och ge våra löften till gud att älska varandra tills döden skiljer oss åt. Med allt detta inom mig vågar jag nu ta beslut och val i livet som jag inte vågat förut. Jag har fått ett starkare tro på mig själv. Mitt självförtroende har blivit allt starkare och jag tror och vet att jag kan uppfylla alla mina mål och önskningar i livet.
Nu vågar jag säga nej tex. Förut har jag varit den som alltid sagt Ja fast jag inte velat. Har satt mig själv sist och ställt upp på alla andra hela tiden. All min tid har gått till att engagera mig och hjälpa andra. Mitt liv har precis börjat. Och jag älskar varje del utav det. Och nu sätter jag mig själv och min lilla familj först!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar